Hej på er! Nu är våren äntligen här! Vilket häftigt väder vi ha haft de sista dagerna. Vi hade det riktig kul när vi firade årets valborgsmässo på Åselid. Skönt att det fanns så många Vedumsboende där!
Valborgsmässoafton Tal När Vedum scoutkår frågade mig om jag kunde hålla tal på Valborgsmässoafton, var det en stor heder och naturligtvis tackade jag ja direkt. Sedan började jag att oroa mig om vad jag skulle prata om. Till slut tänkte jag att jag kunde prata om tiden när jag var i scouterna i England. I England hette det Girl Guides och jag gick dit tillsammans med min syster i 1976. På den tiden bodde vi i en mycket stor stad I norra England med över 750,000 invånare. För de allra flesta barn i Leeds var Girl Guides och Scouterna den ena möjlighet att uppleva natur, att åka på läger och alla andra kul aktiviteter som vi bruka göra. Vi gick med i 69de Leeds grupp och var båda i patrull Tisteln. Vi träffades en gång i vecka i ett församlingshem som användes av många andra grupper och föreningar. Ibland spelade vi spel. Ibland lärde vi oss hur man tända eld i det lilla betong område på baksida av församlingshem. Ibland lärde vi oss Första Hjälpen. Ibland sjöng vi lägersånger och ibland lärde vi oss hur man knyter knopar och hade tävlingar om vem som knöt snabbast. Vi hade alltid mycket roligt. 1977, firade Drottning Elizabeth silver jubileum. Hon firades hela året och reste runt i landet för att träffa människorna. I Leeds skulle hon besöka Leeds United fotboll stadium och träffa skolbarn från staden. Vår patrull, patrull Tisteln, valdes ut från över 500 Girl Guide patruller för att träffa Drottningen. Vi gick upp tidigt den morgonen. Ledaren körde oss till fotbolls stadium och vi bar många tunga lådor ut på plan. Vi måste sätta up ett tält och förbereda andra saker som vi brukade ha på läger. Tältet var en gammal ryggås tält. Det tog ganska lång tid för att sätta upp det snyggt för att det skulle se så bra ut som möjligt. Vi fick också bygga ett tvättfat genom att knyta ihop tre pinnar på mitten som stativ och hänga ett plastskynke som en skål. Vi byggde också handdukshållare och ett ställ där vi hängde våra ryggsäckar. Det var en mycket varm dag och vi jobbade hårt men till slut var allt perfekt. När Drottningen kom, stod vår patrull framför tältet i en linje med våra oklanderliga uniformer på oss. Hon kom fram till oss, skakade var och en i hand och vi neg. Hon sa att vårt läger var mycket fint och att det påminnande henne om hennes tid i Girl Guides med sin syster Margaret och att hon tyckte mycket om att åka på läger. Vilken heder. Vi blev alla mållösa för resten av dag. Precis som Englands Drottning tyckte vi också om att åka på läger. Våra läger var nästan alltid på sommaren men ingen kunde garantera bra väder. Vi kampade på hedarna i Yorkshire, i Norra England, som är underbart vackert när solen skiner. Ja, jag kommer ihåg vårt första läger. Framför allt, den första natten. Det hade regnat så mycket att floden flöde över och tältet översvämmades. Jag minns hur vi dagen efter fick torka sovsäckarna framför elden. Våra gummistövlar var fyllda med vatten och det fanns inga torra kläder att ta på sig. Jag har också många bra minnen av kvällerna när vi satt runt elden och sjöng sånger, hade tävlingar och hade det mycket kul. Vi lagade mat över elden, diskade i bäcken med iskallt vatten och försökte skrubba rent kastruller som var sotiga från elden. Hela upplevelsen var jätte fint och en som vi inte ville missa. Mötet med Drottningen uppmuntrade mig och min syster att jobba ännu hårdare för våra Drottning Märken, det högsta märket i Girl Guides. Vi hade redan fått några märken som Först Hjälpen märket. Vi jobbade tillsammans och uppmuntrade varandra när det var lite jobbigt. Det var alltid utmanande men det var också mycket givande. För Köksmärket måste vi laga mat åt 20 personer på ett åldershem. För Underhållningmärket måste vi skriva och utföra en pjäs framför hela Girl Guide gruppen. För Barnpassningsmärket jobbade vi en vecka under sommarlovet på ett dagis vid sjukhuset . För konstmärket samlade vi in kvistar från skogen och gjorde kol som vi sedan använde för att rita bilder av naturen. För Vandrarmärket fick vi gå på tre vandringar som var minst 10 km långa. För värdinna märket fick vi servera fika efter varje söndagsgudstjänst i kyrkan i en månad. För Tvättmärket fick vi tvätta, torka och stryka all tvätt i huset i en vecka. Jag fick godkänd för märket men jag minns att domaren sa ”man styrker inte en skjorta på det sättet!” Att sträva mot ett stort mål och sedan uppnå målet var jätte jobbig, men samtidigt givande. Vi fick självförtroende och lärde oss att vara stolt över det vi åstadkommit. Minnen från Girl Guides tid bär jag med mig som små skatter. I mai 1979 uppnådde vi vårt mål. Vi fick gå på en stor samling i kommun huset i Leeds och alla Girl Guide grupper i Leeds var inbjudna. Vi fick vår Drottning Märke från Leeds Borgmästaren. Jag och min tvillingsyster var de yngsta flickor i hela Norr England att få Drottnings Märke. Det var en häpnadsväckande prestation. Det var faktiskt den första gång jag var i tidningen. Tiden i Girl Guides var en tid för att lära nya skickligheter. Skickligheter som, när man bara är 13 år, tycker att man aldrig kommer använda i framtiden, men som visat sig vara ovärderliga genom hela mitt liv. Girl Guides lärde oss självständighet, respekt för andra människor, självförtroende och hur man kan jobba tillsammans i grupp för att uträtta saker. Det gav oss också en mycket bra början i livet men framförallt ett sinne för äventyr. Det var det sinne för äventyr som gjorde att jag och min familj hamnade här i Vedum. Girl Guides har nu förpassats till historien och min uniform hänger numera på ett musseum. Men jag har här min tvillingsysters Girl Guide skjorta. Den kan varken hon eller jag få på oss längre men den förblir ett minne som alltid kommer att påminna oss om underbara tider i barndomen. Jag hoppas att alla barn som gå på scouterna ska få samma positiva upplevelser och att det ska hjälpa de att uppnå alla mål i livet. Med detta vill jag avsluta och hälsa våren välkommen. Ett fyrfaldigt leva för våren. Den lever …hurra, hurra, hurra, hurra. |
